Tillämpningen av regelverket för metallsökning ses över

Den översyn som nu gjorts grundar sig på cirka 400 länsstyrelsebeslut från andra halvåret av 2016. De har fattats med stöd av de föreskrifter som började gälla 1/7 2016 (Kulturrådet författningssamling 2016:1). Uppföljningen har också baserats på intervjuer och enkäter med länsstyrelsehandläggare samt metallsökarhobbyn.

 Slutsatser och rekommendationer

Uppföljningen visar att förhållandevis få ansökningar avslås och att ytterst få ansökningar gäller områden med kända fornlämningar. Uppföljningen visar också att det finns anledning att göra vissa förändringar och insatser som skulle kunna underlätta för både länsstyrelserna och sökanden. - Det finns anledning att ha kvar och kanske utveckla en modell med fördefinierade sökområden. - Länsstyrelserna kan sannolikt förenkla och effektivisera sin handläggning genom att använda gemensamma mallar och anvisningar för ansökningar, beslut och avrapportering. - Tidsgränsen 1850 för fornfynd innebär oönskade konsekvenser för både kulturmiljövården och hobbyn. Riksantikvarieämbetet kommer inom ramen för överinseendeansvaret att under 2017 göra en utvärdering av 1850-årsgränsens effekter. Figur 1: Antalet ansökningar som inkommer till länsstyrelserna om metallsökning har ökat. Under 2015 inkom 2153 ärenden, en drygt 70-procentig ökning mot 2014. Läs rapporten om uppföljningen här. Frågor och svar om metallsökaranvändning hittar du här.

Bakgrund

Riksantikvarieämbetet ska utifrån sitt överinseendeansvar undersöka hur Länsstyrelsen tillämpar reglerna för bland annat metallsökaranvändning. Översynen gäller den detektoranvändning som inte avser att hitta fornfynd, det vill säga hobbysökning och näringsidkare som letar efter annat än skyddade lämningar. En viktig del handlar om att belysa vilka konsekvenser regelverket har.