Standarder för packning och transport

Packning och transport av föremål tillhör vardagen i museernas arbete. En transport innebär alltid en risk för skador. Många transporter sker internt men också i samband med in- och utlån, både nationellt men alltmer även internationellt. Säkerhet, logistik och materialval är ledord för att minimera risken för skador på värdefulla kulturföremål. Hittills har 26 standarder tagits fram inom det europeiska samarbetet för standardisering inom kulturvården. Standarderna har gemensamt tagits fram av en bred uppslutning av experter från olika länder. Flera standarder är särskilt framtagna som stöd för museernas arbete.

Museer som testpiloter

Under 2016 bjöd Riksantikvarieämbetet in till ett samarbete för att pröva nyttan av tre standarder som rör kontroll, packning och transport av kulturföremål. Världskulturmuseerna, Historiska, Västerbottens museum och Stiftelsen Nordiska museet har nu påbörjat ett arbete med att tillämpa standarderna i den löpande verksamheten. – Det finns ett skriande behov av standarder för stora delar av vårt arbete, menar Christian Stadius, konservator vid Världskulturmuseerna. Att utarbeta standarder för det löpande arbetet är en nödvändighet i ett framtida museiarbete, som alltmer internationaliseras. Standardisering är en väg som är oundviklig. Testperioden avslutades med en diskussion kring både nyttan av standarderna och utmaningar i tillämpningen av dem. Standarderna upplevs ha stor relevans, särskilt i dialogen med externa organisationer och transportfirmor, eller i försäkringsärenden då skada uppstått. De är ett bra stöd för utvecklingen av de egna rutinerna och som stöd för den egna beställarrollen. Suzanne Steneberg, konstantikvarie vid Västerbottens museum: – Om museerna tillämpar samma standard så ökar kraven på transportörerna. Det förenklar både beställning och mottagande samt ökar säkerheten på transporten. Foto: Gabriella Ericson (CC BY)

Stora effekter på sikt

Standarder kan ge stora effekter på sikt, när fler och fler arbetar på liknande sätt. De deltagande museerna ser olika sätt att integrera standarderna i sin verksamhet. De kan vara en del av förvaltningsplaner, stöd i upphandling och för egen kompetensutveckling. Det tar dock tid innan standarderna når ut ordentligt i organisationen. Sara Ellenius, sektionschef på Stiftelsen Nordiska museet, ser en viktig framgångsfaktor i att hon som chef är tydlig med att standarder kan vara till stor nytta för arbetet. En annan standard som fler och fler museer har börjat använda är SPECTRUM, som definierar dokumentationskrav för de viktigaste processerna inom samlingsförvaltningen. De standarder som nu prövats ses som ett komplement till SPECTRUM, som inte beskriver specifikationer för packning och transport.

Utmaningar framöver

Efter testomgången diskuterades också en del problem och utmaningar med standarderna. Vissa delar kändes inte relevanta, eller på för hög detaljnivå. Vissa detaljer saknas och bör inarbetas i kommande versioner. Även kostnaden av standarderna lyftes som ett hinder för museerna. De flesta ansåg kostnaderna som överkomliga i förhållande till nyttan, men det kan vara svårt för mindre museer att motivera inköp under en redan ansträngd ekonomi. Det svenska standardiseringsorganet SIS är dock berett att bunta flera standarder som paket för att på så sätt få ned priset.

Kommande standarder

Fler standarder är på gång inom det europeiska samarbetet. Nu i somras lanserades en standard för skadedjurskontroll och till våren kommer bland annat en standard om nybyggnation för förvaring och användning av samlingar. På SIS hemsida hittar du både information om olika standarder och mer information om standardiseringsarbetet: På Riksantikvarieämbetets hemsida hittar du mer om myndighetens arbete med standardisering.