För 350 år sedan trädde Sveriges första fornlämningslag i kraft, Placat och påbudh om gamble monumenter och antiquiteter. Detta vill vi uppmärksamma med två utställningar, en här på hemsidan och en på Torget i Östra stallet, Storgatan 41 i Stockholm, där du kan se originalmaterial som förvaras i myndighetens arkiv och bibliotek, samt med en intervju i vår K-podd.
Plakatet motiverades med att kulturhistoriska lämningar dagligen förstördes av samtidens ovarsamhet; skattletning, återanvändning av gamla fornlämningar som byggnadsmaterial liksom raseringen av kloster angavs som exempel.
Att fornminnesplakatet drevs igenom var till stor del rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardies (1622–1686) och riksantikvarien Johan Hadorphs (1630–1693), förtjänst; den förra hade makten att göra det, den senare stod för idéerna om vad den skulle innehålla.
Riksantikvarie Johan Hadorph, som själv genomförde många resor under vilka han noterade kyrkor, gravstenar och fornlämningar. Foto: Bengt A. Lundberg (Ingen upphovsrätt)
Med undantag för några juridiska dokument som rörde antika byggnader i Rom är plakatet världens äldsta kulturminneslag. Vad som främst gör den unik är att den är generell till sin karaktär; dels berörde den hela det dåvarande Sverige inklusive Finland, dels gällde den alla listade lämningstyper och inte bara utpekade enskilda objekt.
Sedan 1666 har en lång rad nya lagar som rör äldre kulturhistoriska lämningar av olika slag blivit instiftade. Den senaste i raden kom 1988 och går sedan 2014 under namnet Kulturmiljölagen. I Riksantikvarieämbetets arkiv och bibliotek återfinns dessa lagar och handlingar som upprättades i samband med deras tillkomst.
Kontakt: Ola W Jensen, ola.jensen@raa.se