Gamla myter hindrar funktionshindersarbetet

Nästa år är det slutspurt för funktionshindersarbetet utifrån regeringens strategi 2011–2016. På många håll sker betydande insatser för en ökad tillgänglighet till kulturarvet. Arbetet dras dock fortfarande med gamla fördomar och myter.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning omfattar hela det offentliga Sverige. Här betonas rätten att delta i kulturlivet på lika villkor och att alla ändamålsenliga åtgärder ska vidtas. Personer med funktionsnedsättning ska ha tillträde till museer, bibliotek, minnesmärken och platser av nationell kulturell betydelse. Det finns ett påtagligt politiskt tryck på att öka tillgängligheten till kultur och kulturarv. Genom regeringens strategiuppdrag för genomförande av funktionshinderspolitiken arbetar tjugotvå myndigheter inom tio prioriterade politikområden. Riksantikvarieämbetet och Kulturrådet är utpekade som strategiska myndigheter för kulturområdet. I mars 2016 ska hela uppdraget slutrapporteras. Såväl riksdag som regering har uttryckt kritik över att insatserna är för få och att arbetet går för långsamt. Förutsättningarna för arbetet har dock förbättrats avsevärt de senaste åren. Ett tecken på detta är att kompetensnivån hos handläggare och beslutsfattare har ökat och att funktionshindersfrågan nu oftare ses som en självklar del i många samhällsfrågor. Det finns också många goda exempel och initiativ.

Det finns inget förbud mot förändring

Tyvärr hävdar fortfarande en del, ofta fastighetsägare, att inget får förändras i historiska byggnader eller att historiska miljöer är undantagna, med lösa hänvisningar till länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet. Dessa argument används ofta som ett svepskäl för att inte behöva hantera problemen eller de kostnader som en anpassning medför. Det ställer också hyresgästen i en besvärlig situation, som kan ha krav på sig att anpassa sin verksamhet. Enligt Plan- och bygglagen får kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte förvanskas. Det är dock inte närmare definierat och inte heller ett förbud mot förändring. Förbättringar kan ofta genomföras utan att historiska värden skadas. I de allra flesta fall kan god tillgänglighet också uppnås. Denna utmaning kan beröra kulturinstitutioner som mottar medel från Kulturrådet, bland annat teatrar och museer. Senast 2016 ska enkelt avhjälpta hinder vara åtgärdade samt webb och e-tjänster vara tillgänglighetsanpassade för att de ska kunna få fortsatt finansiering av Kulturrådet för sin verksamhet. Det är dock inte den kulturhistoriska aspekten som är det största bekymret för tillgängligheten. Ofta handlar det om att genomföra generella förbättringar som skyltning, toaletter, parkeringar, ljus- och ljudmiljön eller möjligheten att ta sig till och från platsen med hjälp av kollektivtrafik eller färdtjänst. För att nå framgång i funktionshindersarbetet krävs därför ett förbättrat samarbete över olika samhällsområden. Läs mer:  http://www.raa.se/kulturarvet/tillgangligt-kulturarv/ http://www.kulturradet.se/Tillgangligt-kulturliv/ Kontakt: Stefan Nilsson, Förvaltningsavdelningen, stefan.nilsson@raa.se